fredag 18 december 2015

Looooooooong time, no see

Jag vet, den här bloggen har legat nere ett bra tag. Den föll i glömska.

Men idag så läste jag ett inlägg på en blogg, Forskarbloggen som finns på Umeå universitet, och jag kände direkt ett behov av att länka till den och hoppas på att det sprids. Blogginlägget heter Forskningens fula baksida! och tar upp problemet med etablerade sanningar, nya rön som går emot dessa och hur forskare som går mot strömmen motarbetas. Inlägget är inte alls långt, men huvudet på spiken slås verkligen i.

Jag föreläser för gymnasieelever om informationssökning och källkritik, och självklart berättar jag om peer-rewiew (referentgranskning) och säger att eleverna borde använda sig av dessa artiklar. Dock försöker jag påpeka att det inte är helt oproblematiskt. Men jag försöker att inte säga det allt för mycket för då kanske jag får dem att INTE söka efter dessa artiklar.

Bakom all forskning så står en människa. Människan har åsikter, tro och förhoppning. Har en ambition och kan vara rädd att ramla ner från sin höga häst. Det måste man ha i åtanke när man gör en källkritisk analys.

Läs blogginlägget, här är länken igen: Forskningens fula baksida!

onsdag 4 februari 2015

Scratch

Här är inte direkt uppdaterat på sista tiden. Finns en risk för att detta fortsätter en liten tid framåt då jag bytt arbetsplats och har fullt upp att sätta mig in i mitt nya arbete. Dock fortsätter mitt intresse för IKT och MIK.
Mitt senaste intresse är Scratch. Ett enkelt sätt att börja förstå programmering. Dels kan man leka själv på http://scratch.mit.edu eller så kan man titta på filmer på YouTube och lära sig lite innan man börjar och/eller så kan man gå webbstjärnans kurser i Scratch.


tisdag 12 augusti 2014

Creative commons - Hur använder man det?

I mitt arbete som skolbibliotekarie så får jag frågor angående upphovsrätten, vad är det som gäller på nätet. Får man använda bilder som man hittar hur som helst? Det är både lärare och elever som frågar.
Jag har tipsat om Creative Commons, pratat lite om vad det är och varför det är bra.

Dock har Creative Commons inte slagit igenom här på min arbetsplats. Antagligen är det så att det olagliga sättet är så enkelt så många inte ens tror att det ÄR olagligt. För i sanningens namn så har ju lärare allt sedan kopieringsmaskinen kom in i byggnaden kopierat, bearbetat och spridit upphovsrättsskyddat material.

Men det är viktigt att lära sig att vara laglig. Vem vill att ens egna verk sprids vind för våg utan att kunna kontrollera det hela? Har man tagit en snygg bild som man vill visa upp så ska man inte få skylla sig själv om den bilden sprids vidare och bearbetas utom ens kontroll. Vi behöver lära oss hur man är laglig på internet.

Genom att lära sig Creative Commons olika licenser och hur man använder dessa på ett enkelt sätt så kan vi bli mer laglydiga på nätet. Det är inte svårt att lära sig grunderna, det känns bara krångligt innan man lärt sig. Ett enkelt sätt att lära sig är att gå .SE/webbstjärnans kurs Så använder du Creative Commons-material 


http://kurs.webbstjarnan.se/kurs/creative-commons/

måndag 11 augusti 2014

Kurs i källkritik


Äntligen tog jag mig tid, samt hade orken, att göra .SEs kurs i källkritik. Att vara källkritisk, att förstå att man behöver vara det i alla slags sammanhang är av otrolig vikt. Man behöver uppdatera sig och fortsätta att öva sig så att man håller dessa kunskaper vid liv. Så efter en sommar av ledighet ansåg jag att det var dags.

Utvilad satte jag mig vid datorn och genomförde kursen (lite snabbt, jag erkänner). En bra kurs, både för den som inte tidigare jobbat med källkritik och för den som vill fräscha upp sina kunskaper och bygga på dem.



Men jag fick i alla fall godkänt (93%) och behövde inte göra om något av proven,
trots att jag var lite distraherad. 

måndag 19 maj 2014

Flipped Classroom - det omvända arbetssättet av Daniel Barker

En liten bokrecension.

Daniel Barker är gymnasielärare i matematik och fysik på Norra Real i Stockholm. 

Första meningen i förordet redogör vad boken handlar om: 
”Den här boken handlar inte om digitala verktyg eller webben i undervisningen, den handlar om elevers lärande och lärarens roll.” 

Daniel Barkers drivkraft är att undersöka hur tekniken kan hjälpa till i det livslånga lärandet. Hur elevernas kunskaper kan bli till verktyg för att förstå världen utanför skolan. Och han säger redan i förordet att Flipped Classroom inte är en mirakelmetod, en enkel lösning som kommer att förändra allt.

Den här boken blev en ögonöppnare för mig. Flipped Classroom, eller det flippade klassrummet som det ofta benämns på svenska, är inget nytt begrepp för mig. Men Daniels tankar bakom användandet av Flipped Classroom gjorde att jag fick fullt av aha-upplevelser. Jag är ju själv inte lärare så min erfarenhet av undervisning är som elev (förutom de föreläsningar jag själv håller i som skolbibliotekarie, men de räknas inte riktigt).

Att få läsa den teoretiska grunden och de beprövade erfarenheterna som resulterade i användandet av Flipped Classroom ger en stabil grund till Daniels användandet av metoden. Varför han började fundera på inlärningssituationen, vad han såg för resultat och hur det kom sig att det blev så. Dessa frågor tror jag många, förhoppningsvis alla, lärare funderar på. Sedan att fortsätta att söka efter en förändring, ett ändrat arbetssätt och hur det ska se ut. Det är modigt. Och tidskrävande. För som han skriver:
”Den första filmen som var tänkt att användas på detta sätt tog nästan fyra timmar att göra - och blev fem minuter lång!” (s. 34) 

Det här är ingen instruktionsbok som man bara följer. Den här boken berättar om Daniels funderingar kring elevers lärande och hans roll som lärare. Var de lektioner där han gick från klassrummet fylld av eufori de bästa lektionerna för eleverna? Vad lär sig eleverna egentligen och vem lär sig mest på lektionerna, han eller eleverna? Läsaren får själv ta till sig det som är relevant för hen. Vad är den sugen att prova på?

Daniel tar upp hur han tänker i sitt användande av Flipped Classroom, men även vad eleverna tycker och tänker. Når man alla elever? Nej, självklart inte. Blir det en ökad individualisering eller inte? Även om man inte vill prova på Flipped Classroom så är hans frågor relevanta, de är relevanta för all undervisning, hur den än ser ut. 
Han lugnar även de som har farhågor om att man genom Flipped Classroom kan rationalisera bort läraren eller öka klassens storlek med att säga att då har man helt missat poängen och vinsterna med metoden.

Den stora frågan är kanske om eleverna verkligen lär sig mer via Flipped Classroom. Daniel skriver att det ännu inte finns någon forskning angående detta, men han svarar själv att det i så fall snarare beror på vad man gör av lektionerna än filmerna i sig. Lärarens roll och funktion minskar inte i och med denna metod, kanske det snarare är så att den ökar.


Jag hoppas att många lärare tar och läser denna lilla, men ack så goda, bok. Den gav mig fullt av idéer och tankeställare och en ökad förståelse för Flipped Classroom.

Men jag hoppas även att rektorer läser denna bok och får en förståelse för vad Flipped Classroom innebär och vilka vinster som kan göras med rätt förutsättningar. För att ändar på arbetssätt tar tid och kräver mer tid i anspråk. 

torsdag 24 april 2014

Man tar det steg för steg.

Jag vill mycket i mitt arbete. Jag vill känna att när treorna tar studenten så har de koll på hur de gör bra informationssökningar, hur de tänker källkritiskt inte bara när de gör skolarbeten utan även när kompisar snackar eller de läser något på sociala medier eller tidningar. Men för att detta ska bli verklighet måste ett bra samarbete med lärarna förverkligas. Vilket inte är enkelt, även fast ambitionen nu finns där hos både lärare och mig.
Hur skapar man ett samarbete när man börjar från grunden? Det gäller att få in en fot först. Ett första steg. Hur gör man detta? I mitt funderande kom jag fram till att hålla föreläsningar om informationssökning och källkritik antagligen var det enklaste steget. Det involverade inte så mycket samarbete, endast att få till en tid att komma in i klassrummet och sen köra på! 

Nu kanske ni som jag läst forskning som visar på att engångsföreläsningar inte ger någon effekt på kunskapen om informationssökning eller källkritik. Men det är ett bra första steg in i ett samarbete. Förhoppningsvis är läraren i klassrummet när du håller föreläsningen och kan då få en inblick i vad du har att erbjuda. Det kan förhoppningsvis bli en aha-upplevelse för läraren. 

Så mitt tips om du vill påbörja ett samarbete med lärarna, se till att du får komma och hålla en föreläsning i t ex informationssökning och källkritik. Sedan kan man börja på att fundera på steg två som leder i riktning mot ditt mål. För målet måste du också ha klart för dig. I mitt fall är det att utveckla ett tydligt och självklart samarbete med lärarna i informationssökning och källkritik. Ett samarbete där jag som gymnasiebibliotekarie är självklar att ha med i klassrummet när eleverna ska söka efter material på egenhand. Samt att jag är med redan i planeringen av uppgiften. Från start till mål.


Hur är det då med att det inte blir någon direkt effekt på elevernas kunskap vid en engångsinsats? Det beror på hur man ser på saken. En effekt som jag såg var att eleverna en tid efter föreläsningen kom till mig i biblioteket och ställde mer genomtänka frågor angående källkritik och informationssökning. Ögonen hade öppnats lite mer, de såg alternativ till en viss sökmotor. Det är i alla fall ett första steg mot vidare kunskap för eleverna. 

måndag 21 april 2014

Hur ska elever och lärare kunna utnyttja din kompetens om de inte vet vad du gör?

Vad vill jag som gymnasiebibliotekarie? Jag vill hjälpa till med att utbilda eleverna i källkritik och informationssökning. Det är två områden som jag brinner starkt för, där jag tror att jag kan komplettera lärarnas kunskap. (Jag vill självklart mer än så, men dessa områden är  prio ett för mig.)
Hur går det då med detta? Min ambitionsnivå hög, men att få till det rent praktiskt är inte helt enkelt. Första problemet är (förutom att tro på sig själv) att förmedla min kunskap till lärarna. Hur ska lärarna veta vad jag vill och vad jag kan om jag inte berättar det för dem. De kan inte läsa mina tankar. De är även fullt koncentrerade på sitt eget arbete så de har inte tid att fundera på mitt, vad jag kan.

Jag är nu för tiden med i ett programlag så jag valde att hålla ett ”brandtal” på ett av mötena. Det gav resultat. Jag blev snabbt inbjuden att hålla föreläsningar om källkritik och informationssökning inför att klasser skulle sätta igång med arbeten. 

Ett annat sätt var att skriva in i handlingsplanen för skolbiblioteket att jag skulle ha föreläsning för alla treor inför gymnasiearbetet. Så jag tog kontakt med varje handledare och bokade tid. Ingen sa nej utan samtliga var glada för initiativet. 


Men jag nöjde mig inte där. Efter att ha låtit lärarna vila lite, man vill ju inte bli för tjatig, så såg jag till att få lite tid på en lärar APT. Rektorn visste inte riktigt vad jag hade för plan, så det gällde att ta chansen. Gjorde en snygg keynote (gällde ju att imponera med mer än det talande ordet) och satte igång och talade om visionen för skolbiblioteket. Nu var ju alla samlade, skolledning och de flesta av lärarna! Nu kan nästan ingen på skolan hävda att de inte vet vad skolbibliotekarien vill och vad ambitionen och visionen ligger.